Det är numera fullt tillåtet att fotografera från RC-modeller så mycket man vill, utan att ha skriftligt fototillstånd från försvarsmakten. Undantag är speciella militära skyddsområden. Så snart man tänker publicera fotona (även på Internet!) är det dock nödvändigt att få dem granskade. Se artiklar i nr 2 och 3 av tidningen RC-FLYG.
Många olika typer av automatkameror duger, men om objektivet har dålig skärpa och kameran inte exponerar på tillräckligt kort slutartid så blir bilderna dåliga. Flygfoto betyder ju att man behöver återge små detaljer. Kameran bör nog kosta mer än 400 - 500 kr om man vill ha bra resultat.
Kameran måste ju exponera med hjälp av tryck på en knapp. Det kan vara besvärligt att ordna, för bara mycket dyra kameror kan utlösas elektriskt. På min kamera, en Olympus AF-10 Super, har jag helt enkelt CA-limmat fast en liten vagga, byggd av balsalister, på kameran, där jag skruvat fast ett miniservo. Servoarmen trycker på avtryckaren i ena ytterläget och jag har servot på en extra kanal i sändaren.
Det bästa systemet enligt min mening är att skaffa sig en speciell modul för kameran - en modul som man kan hänga på flera olika modeller. Fördelarna är många.
- Man slipper göra ett speciellt kamerautrymme inne i ett RC-plan
- Man kan hänga på modulen på nästa plan om man kraschar det första...
- Men slipper en hel del vibrationer
- Kameran är lätt att komma åt för omladdning
Den modul som du ser på bilderna här är avsedd att hänga under vingen intill kroppen på en LAJBAN. Jag fotograferade många år med en liknande modul, till och med kommersiellt. På Lajban märks det över huvud taget inget på flygegenskaperna.
Jag har också haft modulen på en SK78, som ju mera liknar en traditionell nybörjaremodell. Jag fick en viss sneddragning i lågfart men det gick lätt att stötta med sidoroder.
Till bygget!
Skaffa ett plywoodflak 1x100x1000 mm och två stycken lister av hård balsa, 7x7 mm eller 8x8 mm. Skaffa helst också en sprygel till det plan du ska ha modulen på. Det går förstås bra med en pappersmall också.
Lägg ut flaket på byggbordet så här och beräkna hur lång modulen ska vara med hänsyn till vingens korda. Rita av sprygeln på flaket och kapa två lika stora sidor till modulen. Gör urtag i ovansidan så att det passar vingprofilens undersida.
Gör en vänster- och en högersida till modulen med hjälp av listerna. Limma noga! I vänstersidan ska du göra ett hål för kamerans objektiv. Nutida automatkameror har också sensorer som mäter ljus och avstånd. Se till att hålet är tillräckligt stort aå att dessa kan "titta ut".
Gör nu en bottenplatta för modulen. Mät in med kameran så den blir lagom bred. Kameran ska också kunna lutas 10-20 grader och det ska få plats skumplast runt den. Ju smalare modulen blir, desto mindre luftmotstånd gör den, men blir den för smal får skumplast inte rum. Du får själv försöka avgöra lagom bredd. Limma fast högersidan.
Limma nu fast andra sidan. Kolla med jämna mellanrum att kameran verkligen passar och att "titthålet" är tillräckligt stort.
Bygg färdigt lådan. Se till att den verkligen blir fyrkantig och rak i alla hörn. Limma noga!
Du kan klä lådan med plastfilm eller måla den ett par gånger med syntetisk lackfärg. Jag har helt enkelt skruvat in gardinspiralkrokar i alla fyra övre hörnen och säkrat dem med tunt CA-lim för upphängningen med gummiband över vingen.
Montera nu tillhopa alltsammans och prova funktionen med en inkopplad mottagare och ett batteri.
Klart att plåta!
Jag har också gjort en speciell modul för kolabombning. Locket på undersidan lossas med en sprint. Det viks neråt och är lagrat med RC-gångjärn i bakkanten. Inte heller denna märks att den finns där på en LAJBAN.
Det roliga med att flygfotografera själv är att man kan plåta när förutsättningarna är som bäst. Om jag vill ta en bild i kvällssol, ute på landet i Närke (där jag växte upp på somrarna) och just den dagen när jag är där på besök, så plockar jag bara fram planet ur skuffen, startar och tar mina bilder från vilken vinkel jag vill. Jag behöver inget dyrt fullskalaplan som ska flyga många mil för att komma hit, ingen inhyrd pilot, inga lågflygningsminima - är motorn tystlåten så stör jag ingen heller.
Vidstående bild är tagen för tiotalet år sedan. På gården till vänster hade jag mitt sommarparadis hos moster och morbror. På åkrarna (på 50-talet) plöjde drängar med hästar och vägen var en grusväg där tiotalet bilar per dag passerade. Smultronen mognade längs småvägarna, där gruset krasade under ballongringarna på morbrors cykel, och vi badade i sjön Avern utan både transistorradio och vindsurfingbräda. Vi cyklade och hämtade mjölk i en stor aluminiumkruka klockan 5 varje dag vid herrgården och flickorna, som satt och fnissade på mjölkpallen, hade blommiga klänningar, köpta per postorder hos Josefssons. Allt detta påminner bilden mig om.
Platsen heter Gårdö och ligger i Boo socken i södra Närke. Man kan ana undersidan av vingen på planet i bildens övre kant och urskilja konturerna av min Volvo vid vägen i dungen i bildens nedre högra hörn. Själv står jag och flyger alldeles utanför bildkanten, vid bilen. Lajban startade på vägen, som fortfarande är mycket bilfri, men landades ute i stubbåkern.
Bilden är granskad och godkänd.