Kyoshos Cub undanröjer en del av de problem jag nämnt ovan och jag tycker faktiskt att det för närvarande är den närmast idealiska första skalamodellen på marknaden av många skäl.
De flesta modellflygare lär sig flyga med en trainer, skaffar sig mera flygerfarenhet med en skevrodermodell och börjar sedan fundera på en skalamodell. Skalamodellen erbjuder problem (och glädjeämnen!) som är nya och det gäller att hitta en modell som är lagom svår. Kyoshos ARF-Cub är ett bra alternativ för den som vill prova på skala och inte har tid att bygga. Enligt min mening kanske det för närvarande allra bästa "första skalamodell" valet på ARF-marknaden!
Väljer man en svår skalamodell är det risk för att man tröttnar och ställer den på hyllan och börjar på någon helt annan gren av hobbyn. Det är synd, för skalamodellerna är kanske vår hobbys allra största tillgång, inte minst när det gäller att locka nya människor till oss.
De svårigheter som finns med en skalamodell tänker man nog inte automatiskt på. Att flygegenskaperna inte är som nybörjarmodellen har man nog klart för sig. Men att det skulle vara så mycket knåp och knep med att få motorn dold men ändå åtkomlig och att infällbara landställ, klaffar, stöttor och stag skulle kräva så mycket extra jobb för att fungera bra, det kommer som en överraskning. Därför - börja inte med en Spitfire med infällbara ställ och klaffar!
Kyoshos Cub undanröjer en del av de problem jag nämnt ovan och jag tycker faktiskt att det för närvarande är den närmast idealiska första skalamodellen på marknaden av många skäl.
Skalamässigt - om man skulle vilja tävla med modellen - så är Kyoshos Cub i huvudsak en modell av Piper J-3 Cub MKII, men saknar förstås en del detaljer. Det går knappast att konvertera den till Super Cub, då saknas framför allt klaffen.
Jag har i höst monterat samman och provflugit en Cub från Kyosho åt en hobbykamrat, som just valt den som första skalamodell. Modellen var en ovanligt angenäm bekantskap och jag blev överraskad av hur man lyckats fixa och undanröja en del av de problem ARF-modeller har. Jag kunde inte låta bli att berätta om modellen här på min websida. Här är mina intryck av denna ARF-byggsats.
Kvaliteten på bygget är makalöst bra - det går inte att säga något annat. Materialvalet är i det närmaste perfekt med balsa som är precis lagom hård och lagom mjuk på de ställen, där detta behövs. Plywooden är fast och stabil och på inget ställe hade den slagit sig till skevhet - ett problem som är alltför vanligt när det gäller ARF-byggsatser, tycker jag.
I vingen finns brunnar och lock för inbyggnad av vingservon, mycket intelligent placerade på själva locket, så att de är lätta att komma åt och serva. Intill dessa sitter fästena för vingstöttorna vid pilen. Se nedan mera om dessa fästpunkter.
Modellen är klädd med riktig plastfilm, inte självhäftande skräp som skrynklar sig efter kort tid. Passningen är sagolikt bra på alla trädetaljer och klädseln är också omsorgsfullt ditsatt med skarvar, som man får leta länge för att kunna upptäcka. Limningen är stabilt gjord.
Dekaler för amerikansk märkning medföljer, men de byter man lätt ut mot svenska, om man så önskar. Det finns ju enormt många Cubar i Sverige i den klassiska gula färgen och dekaler kan klippas ut i självhäftande plast eller hobbyaffärernas dekorationsplast.
Men även skönheten kan ha sina fläckar…
Det finns ett par detaljer som inte är bra gjorda och som faktiskt kan äventyra säkerheten. De är dock mycket lätta att fixa.
Vingen limmas samman i mitten, utan någon genomgående balk (Se bild). Framkantlisten är inte heller genomgående, eftersom Cuben ju har ett fönster snett uppåt/framåt sett ur pilotens synpunkt. Detta är nödvändigt för skalautseendet. Om man limmar mycket noggrant (pilen pekar på den kritiska skarven) håller detta förmodligen, men det kan man inte lita på att nybörjaren med första skalamodellen gör, kanske. Och följden av en brott blir katastrofal.
Därför blir vingstöttorna viktiga för att stötta hållfastheten vid hårda svängar. Men den i övrigt finurligt uttänkta konstruktionen av vingstöttornas fästpunkter saknar säkring i form av tandpetare eller knappnålar. När jag drog i dem så lossnade den plastbit som bara är limmad i fästena.
Nåväl, detta tar kanske en kvart att ordna så att vingstöttorna säkrar hela vingkonstruktionen. Stick en knappnål genom fästbiten och klipp sedan av ändarna. (Se bilden). Gör detta vid alla tre fästpunkterna på vingstöttorna.
Skönhetsfel 2. Lite retfullt är det att landställets trekantutfyllnader bara är limmade utanpå beklädnaden. De lossnar genast när man börjar flyga - sätt fast dem t ex med några styng med gul björntråd innan du flyger.
Kyosho har inte lyckats helt med färgpassningen mellan klädsel och noskåpa, men det är en detalj som bara förståsigpåare har påpekat!.
Nu till några bra detaljer. Alldeles underbara är sidofönstren, som är gjutna med en fals, som passar i fönsteröppningarna med millimeterprecision. Snyggt och stabilt!
Celluloidfönster som limmas utanpå kroppssidorna är inte kul, men här är det bara vindrutan som fick sättas fast på det sättet.
Sporrhjulskonstruktionen är mycket rejält dimensionerad och styrningen av sidorodret hänger samman med det. En mycket viktig detalj på en Cub.
En annan skaladetalj som vittnar om uppfinningsförmåga hos designern är något så enkelt som ett par dekaler som markerar öppningarna på fullskalaplanet, där stabilisatorns framkant höjs och sänks. På ett par meters håll ser de riktigt verkliga ut och man behöver inte göra hål i konstruktionen vid stabben för att visa denna skaladetalj.
Hela landställskonstruktionen är fantastiskt väl utförd. Lödningarna är perfekta och även om fjädringen inte har någon större verkan så är det hela både skalalikt och elegant gjort.
På bilden syns de små stygn med gul björntråd som jag gjort för att inte den trekantiga utfyllnaden ska falla av.
Min hobbykamrat valde en Saito 56 fyrtaktare som drivkälla. Den är naturligtvis i överkant när det gäller effekten och måste hanteras varsamt om flygningen ska bli skalalik. En tvåtakts 40:a hade räckt och hade i och för sig varit lättare att montera in och sköta. Erkännas skall dock att Saitos 56:a är enormt läcker och har förstås ett underbart ljud.
56:an gick helt och hållet in i noskåpan och den tillhörande ljuddämparen är visserligen inte så skalalik, men stör inte utseendet nämnvärt, tycker jag. Förgasarnålen räckte precis lagom ut genom kåpan. Tomgångsnålens justering är emellertid nästan omöjlig att komma åt, även om man gör hål i kåpan. Kör första flygningarna utan noskåpa tills motorn är inställd, är nog ett gott råd.
Kylningen av motorn med de hål som var upptagna i noskåpan var helt tillräcklig i höstklimat. Jag hade dock ökat utsläppet något, mest för att komma åt glödstift och förgasare. Möjligen får man öka arean på luftutsläppet ytterligare i varmt sommarväder.
Hur flög Cuben?
Jodå, precis som originalet! Dock var den bättre på att hålla kursen på marken än de fullskala Cubar som jag fått prova på att styra. Där blir det lätt groundloopar om man inte är bra på att använda sidoroderpedalerna. Endast en gång vid en landning fick jag groundloop.
Vårt exemplar av Kyoshos Cub väger visserligen 2,8 kg, men den stora vingarean gör att vingbelastningen ligger en bra bit under 60 g/kvdm. Det är ganska lika som de flesta trainers och ett värde som borgar för behagliga flygegenskaper.
Start- och landningsegenskaperna är trevliga. Dock bör man rikta in planet mot landningsbanan bra från början, för det är lite trixigt att justera en sned ankomst med en brant sväng i sista ögonblicket. Detta beror på skevroderbromsen som fungerar på samma sätt på fullskala Cuben.
Med skevroderbroms menas att det skevroder som går ner bromsar mer än det som går upp och detta märks utpräglat på flygplan med långa vingar, kort kropp, förhållandevis små stjärtplan och platt undersida på vingprofilen. Allt detta stämmer på Piper Cub. Där uppstår fenomenet att när man t ex försöker svänga åt vänster med skevrodren så lutar planet visserligen åt vänster, men nosen strävar åt höger så att planet "släpar med stjärtpartiet" i svängen.
I fullskala löser man problemet med att alltid följa efter med sidoroder i svängarna (alla som skolat segelflyg med Bergfalke vet vad jag pratar om!) och efter hand lär man också sig detta, när man flyger modellen. Vi fixade dock detta problem med automatik, genom att i vår computersändare mixa in sidoroderutslag tillsammans med skevrodret.
Ett annat sätt är att ordna "differentialskev". I vissa computersändare kan man ställa in så att skevroderutslaget uppåt blir större än nedåt. Man kan också fixa detta mekaniskt genom att sätta servooket asymmetriskt, vilket dock tar lite för stort utrymme för att förklara i denna artikel.
Nu tycker jag faktiskt att om man nu har en skalamodell, så ska den flyga skalalikt! Därför behöver man nog inte lägga ner så mycket jobb på att ta bort skevroderbromsen! Kyosho Cuben är ändå så lättflugen att det är mera av intressant flygerfarenhet för RC-piloten att klara detta, än att det är ett problem. Modellen är mycket stabil och lågfartsegenskaperna är utmärkta med endast en mycket lätt tendens till vikning om man drar för mycket höjdroder och har för låg fart. Det är nog till och med troligt att man klarar av Cuben som andramodell, speciellt om man tränat upp sig bra på nybörjarmodellen.
Viss konstflygning är möjlig, men det är väl inte detta man är ute efter när man skaffar en Cub eller hur? Kyosho Cuben är rent av vacker i luften och flygningen kan bli hur realistisk som helst om man använder gasen rätt.
Att se Cuben gå in för landning med sin solgula färg mot en blå himmel och mörkgrön skogskant är en ren njutning. Jag unnar gärna alla modellflygare denna upplevelse, egentligen. Trevligt är det också att priset är förhållandevis hyfsat jämfört vad med en byggsats, klädsel och övrig utrustning skulle kosta.
Att bygga en Cub från scratch eller från byggsats är inget lätt jobb. Formerna är rätt komplicerade med många dubbelkrökta ytor. Därför är det en välsignelse för stressade nutidsmodellflygare att detta alternativ finns, tycker jag. Kyosho har all heder av att producera den här Cuben och jag undrar om den inte är lite underskattad som modellval för skalaintresserade.
Flygvikt 2800 gram
Spännvidd 180 cm
Vingarea ca 48,6 kvdm
Vingbelastning ca 58 g/kvdm
Motorstorlekar .40 - .60 tvåtakt eller fyrtakt
Importör Kyosho Sweden tel 08-681 19 55
fax 08-19 79 36
Rekommenderat butikspris 1890 kr